Jag är så lycklig. De var ett bra tag sen jag kände mig såhär lycklig och så omtyckt av någon. Har under flera år blivit utsatt för en massa skit. Saker som har fått en att må så fruktansvärt dåligt. Saker som fått en att fundera på om de är ens egna fel. När man mår så himla dåligt som jag har gjort under dessa år tappar man hoppet helt om att se ljuset i ens liv igen. Jag trodde aldrig att den dagen skulle komma. Jag hade accepterat läget och verkligen ställt in mig på att de är just precis såhär jag kommer att få leva mitt liv. Sorgligt men så sant. De hände bara allt mer och mer saker och jag mådde allt mer och mer sämre. Jag gav upp hoppet om en lycklig framtid och såg mig själv som förlorad och ensam. Folk i min omgivning sa alltid " Du är en sån pass stark person så du kommer klara dig igenom allt de här " Även den starkaste kan känna sig svag. Att skaffa mig förtroende för någon är nog bland de svåraste man kan göra. Jag har väldig svårt att lita på folk, jag har ännu svårare att öppna mig för folk. Tills den dagen jag träffade Nicklas. Kände på en gång att de va någon speciellt med han. De va någon som är så svårt att förklara med de på något sätt kändes de så bra, de kändes så naturligt på nått vis. Fick snabbt ett starkt förtroende för honom och jag kunde verkligen öppna mig och berätta om mina problem utan att känna mig dum. Fick upp ögonen för honom och ett starkt band bildades oss emellan. De kändes så otroligt bra att få dela med mig av mina problem med någon som har gått igenom precis samma sak. Jag kände igen mig i de han sa och han kände igen sig i vad jag sa. Vi tröstade varandra och fanns vid varandras sidor dag som natt. Jag fick på kort tid upp ögonen för honom och de gick inte en enda sekund utan att jag tänkte på honom. Vad jag än gjorde var jag så okoncentrerad och samtidigt nervös. Hade en underbar känsla i kroppen som gjorde mig alldeles varm. Än hade vi inte träffats. Många kan tycka att de låter sjukt eller barnsligt. Men de skiter jag i. Jag kan inte rå för hur jag känner ! Dagarna gick och våra samtal blev allt djupare och djupare. Pappa åkte till Borås och vi träffades. Mötte denna underbara krabat på tågstationen och även de kändes så naturligt. De kändes som om vi redan träffat varandra och att vi kände varandra så väl. Jag var så nervös och så förväntasfull. Allt var helt perfekt. Han va så söt, så snygg, så charmig och goooosh, SÅÅ perfekt ! Dagarna gick, vi träffades mer och mer. Jag blev allt lyckligare. Jag föll och jag blev kär ! Jag ÄR kär !
Han är de bästa jag vet ! Han är så snygg, så söt. Väldens charmigaste. Jag är helt galen i hans ögon. Han leende får mig att smälta. Jag blir knäsvag av att vara i hans närvaro. Samtidigt som han är så perfekt är han så korkad och en smula bakom flötet. Precis som jag. Jag är helt besatt av karln ! De vi har tillsammans är så obeskrivligt underbart ! De svenska språker räcker inte till. De finns inge ord eller inga menigar som räcker till för att jag ska kunna förklara hur jag känner. Jag blir så frustrerad!!!! Vi har de så otroligt bra ihop. Jag känner mig så älskad, jag känner verkligen att jag betyder något för någon och jag känner mig så lyckligt lottad !

Nicklas Mård, Jag älskar dig så sjuhelvetiskt mkt ! ♥